Åtvidabergs Gamla kyrka

Din kommun nu och då!

Theodor Delbohm
Gamla kyrkan
Bild nr: 1B1



Fotograf: Johan E Thorin. Fotoår: 1890C
Källhänvisning:
Blankettsida

Åtvidabergs Gamla kyrka uppfördes på den senare medeltiden och var då en av Östergötlands största. Det var då bergsbrukets verksamhet låg på sin höjd. Eftersom socknen finns omnämd på 1300-talet redan, tror man att det funnits en föregångare till gamla kyrkan. Under 1800-talets senare hälft behövde Åtvidaberg en större kyrka vilken då blev "Nya kyrkan" somligger en liten bit bredvid gamla kyrkan. Gamla kyrkan omvandlades till ruin och tjänade som friluftskyrka under cirka 70 år.

På 1950-talet donerade dåvarande disponent Elof Ericsson en stor summa pengar som gjorde att kyrkan kunde återuppbyggas. Återinvigningen skedde 1957. Idag används Gamla kyrkan flitigast i Åtvidaberg. Min tanke om det hela, mycket eftersom jag inte hittar någon specifik anledning till varför den blev uppbyggd, är att han verkligen ville ha den uppbyggd igen eftersom kyrkan är en helig plats av stor betydelse för många. Även att efterfrågan kan ha varit väldigt stor och att han då gjort en god gärning till många som säkert var väldigt tacksamma och glada över återuppbyggnaden. Kyrkan är trots allt och kommer säkerligen alltid att vara en speciell plats man inte gärna vill ta bort. Kyrkor har spelat och spelar säkert en stor roll för många än idag och därför vill man gärna behålla dem eller som i det här fallet när Elof Ericsson donerade en summa pengar så man kunde återskapa den vackra kyrkan.


Källor:

Kyrkor - Åtvidabergs kommun
Åtvids gamla kyrka - Wikipedia

Vélazquez

Uppgift 1 Fakta: Diego Velázquez föddes 1559 i Sevilla i södra Spanien. Han är en av sju barn i en adlig familj. Han betraktas som 1600-talets mest betydande konstnär. Han levde i Sevilla som var ett världsvidakänt, politiskt, mäktigt och kapitalstarkt handels- och kulturcentrum av högsta rang. Han var en flitig elev i skolan och hans konstärliga talang framträdde tidigt och uppmuntrades. När han var tolv sattes han in på målarlära hos Francisco Herrera men bytte lite senare till Francisco Pacheco. Han undervisades också av sin lärare om anatomins grunder, perspektiv, geometri och också arkitektur. Velázquez målar konungars tillbedjan. Velázquez gifte sig senare med sin läromästares dotter Juana. Stilen/Ismen: Mörka färgspråk med dragning åt brunt är typiskt för Velázquez verk. Velázques stil/ism var åt det religiösa hållet. Hans genrebilder kunde ofta antyda religiösa grundteman. Velázquez inspirerades av filosofin och det religiösa. Han målade av en del adelsmän (Bröstbilder). Han målade också många bilder som jag antyder handlar mycket om gemenskap vid t ex matbord och liknande. Reflektion: Reflektion: Jag valde Velázques för han verkade intressant och hade intressanta motiv som jag blev nyfikna på. Han målar mycket om gemenskap och tillbedjan. Det kan vara änglar inblandade i en del bilder och han kan inspirera mig och det tycker jag är bra. Källanvisning: minikonstguide Velázquez (bok). Uppgift 4 Bildanalys: Klassificering: vattenförsäljaren gjordes 1620. Gjord på duk med olja. Målningen är 106,7 x 81 cm i verkligheten. Gjord på London, Wellington museum, Apsley house. Bilden hittade jag på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_verk_av_Diego_Vel%C3%A1zquez

Utformning: På bilden ser man tre personer varav en försäljare och en köpare. Den tredje personen står i bakgrunden och väntar på sin tur i kön. Försäljaren har en röd käp på sig och står med en kruka fylld med vatten i redo att servera en pojke som ska ta emot vatten. Tolkning: Bildens budskap tolkar ja som så att mannen på bilden (vattenförsäljaren) har sitt vattenstånd för att hjälpa människor att få tag på vatten och bidra till en god gärning. Parafras:

Original bilden av denna bild utrycker lite mer att han är på en nästan evig resa och försöker ta sig någonstans. Här känns det som han precis kommit ut från en skog och gör en liten gest för att utrycka känslan han har när han får se hur allt ligger framför han i en vacker vy. I min parafras försöker jag få fram budskapet att hästen stegrar sig och blir rätt när den plötsligt får syn på en hög med stenar. Medan ryttaren har nu en piska istället för bara en käpp i handen och försöker lugna hästen och få den att fortsätta förbi stenhögen.

Här är min egen bild utifrån min inspiration av Velázquez. Liksom Velázquez ofta målade bilder på personer med bröstperspektiv gjorde jag också ett försök.